Att vara rädd för mörkret är extra jobbigt idag. Under cirka två veckor har jag sovit med Sebastian varje natt, så jag har inte tänkt på det lika mycket som jag gör i vanliga fall. Nu har det dock kommit till den punkten då jag är ensam och därmed rädd för att gå in i mitt rum, stänga dörren och släcka. Först kommer hjärtklappning, som sedan följs av ren panik. Jag. Orkar. Inte.
Inte nog med det. Inatt sov jag endast fyra timmar då min rygg gör fruktansvärt ont just nu. Fick även halsbränna och var illamående, så innan idag längtade jag tills det att jag skulle bli trött och gå och lägga mig. Den känslan är långt borta nu. Hur som. Ska fortsätta med den andra delen av Scott Kelby's böcker om Digital Fotografi nu. Mest för att komma in på andra tankar. Hoppas ni andra sover gott.
Nämen hua, styrkekramar till dig
SvaraRadera