För snart ett år sedan (oktober, 2013), en månad efter nollningen med de blivna lärarstudenterna, började jag förändra mitt synsätt gentemot mig själv och min kropp. Min självbild hade länge varit präglad av att jag omgett mig med människor som inte kunde acceptera min ärliga personlighet och människor som spottat ur sig diverse kommentarer om min kropp. Människor som inte har med min kropp att göra. Jag lyssnade för mycket på ytliga människor och omgav mig med personer som inte kunde ta att jag inte ljuger.
Det har slitit mycket på min självkänsla och bild av mig själv, och därmed gått runt och trott att det är något allvarligt fel på mig. Varför kan jag inte bara hålla käften?, varför är det bara mina känslor som svämmar över?, var gör alla andra, normala människor, av sina känslor och tankar? Men, desto närmre jag kom Anna och desto mindre jag lyssnade till människor som bara tyckte hela tiden utan mitt välmående i fokus har en bild växt fram allt tydligare, en bild om vem jag kan vara om jag omger mig med rätt människor. Några få som förstår, som tar mig för den personen jag är och inte bara står ut med min närvaro under mina bästa dagar. Personer jag kan lita på, som också är ärliga och ibland svämmar över av känslor. Som vågar visa avundsjuka angående de minsta sakerna, som skrattgråter och gråtgråter och som kan vara arga på mig, men inte se mig som en mindre nära vän för det. Ni är det bästa jag har. Genom Anna har jag blivit starkare, vilket även har resulterat i att jag kunnat bygga bättre och starkare relationer med mina andra nära vänner. Jag tänker annorlunda och har börjat lita på att jag är en vän värd att ha. Så har jag tyvärr inte sett det innan.
Familj, pojkvän, och mina närmsta vänner (anna, rebecca, evelina och lovisa). Tack.
I takt med detta slutade självkänslan stega ner på minusskalan, och har sedan dess fortsatt i motsatt håll - stadigt uppåt, i rätt riktning. Det var nämligen då någonstans i oktober som jag bestämde mig för att lägga mer tid på träning och god mat varvat med nyttig mat istället för att hetsdieta och sedan tappa lusten och orken för allt och få börja på noll igen. Jag slutade väga mig varje dag, köpa kläder som inte passar min figur och jämföra mig med andra. Jag får inte heller längre ångest om jag tar en kaka till kaffet eller en pizza mitt i veckan. Jag tänker mer sunt och mår så himla mycket bättre nu. Allt handlar om att göra sakerna för min skull, på mitt sätt och i den takten jag känner att jag orkar och har lust med. Hinner inte jag träna fyra gånger i veckan i en månad deppas det inte för det. Det kan jag ta igen, och att gå upp två kilo hit eller dit bryr jag mig inte särskilt mycket om så länge jag mår bra.
Och framför allt, mina bristningar och celluliter är ingenting mot andra problem en kan ha i världen. Därför har jag för första sommaren på fyra år visat mig i bikini på stranden och för min familj utan att ägna en tanke åt vad andra ska tycka. Så. Jävla. Befriande.
Resultaten är många av året som gått. Jag har numera lättare för att ta kontakt med nya människor och bjuda på den riktiga lovisa, vilket ger människor en ärlig chans från början i frågan om de vill ha med mig att göra eller inte. Jag söker inte längre bekräftelse från människor som bara fokuserar på det ytliga. Jag fuldansar och fulskrattar på krogen, hemma och på stan och kan därmed hålla en jämnare nivå i mitt humör, istället för att explodera varje gång jag känner något. Panikångesten kommer nästan aldrig helt oväntat längre, utan beror oftast på stress eller för lite sömn. Jag blir inte heller lika arg om något går emot mig, eftersom det oftast bara är en pyttenegativ sak av allt bra jag har omkring mig. Livet känns enklare och jag sover bättre, grubblar mindre och har färre mardrömmar.
Nollningen för nästan exakt ett år sedan. Jag, andra personen från vänster.
Bild tagen i helgen påväg till Öland. Minus sju kilo på tio månader känns som en enorm vinst, då jag endast gjort det för min egen skull. Jag har gjort det på mitt sätt och mått bra under tiden, vilket klår alla dieter jag någonsin testat innan.
PUSS
/ Lovisa
