nu är den väl ändå här?

Imorgon är dagen kommen då jag återgår till min vardag som student. Har haft ett långt och välbehövligt sommarlov, som gett mig tid att landa på planeten jorden igen med båda fötterna. Jag har tränat massvis med min bror, umgåtts med familj och vänner, festat, spenderat lata dagar i trädgården, på stranden och i soffan. Jag har fått tid att läsa annat än kurslitteratur, lyssnat på intressanta och känslostormande poddar och så har jag och Sebbe slutligen blivit med hund.

Hösten gör sig även påmind med krispig luft, regn och mörkare kvällar. Det finns en viss charm med att gå från en årstid till en annan.

Sådant jag ser fram emot: 
- Att spendera dagar i skogen tillsammans med Sebbe och Nicco iklädd varma, mysiga träningskläder.
- Att promenera ensam med musik/podd som mitt enda sällskap.
- Att skype:a med Alex som kommer befinna sig i Singapore, och få höra hur hans liv formar sig där.
- Att titta på hockey med pappa (den absolut bästa höstsysslan jag vet).
- Att få klä mig i bylsiga, stickade tröjor i dova färger.
- Att titta på film uppkrupen i soffan under mitt fluffiga täcke tillsammans med Sebbe.
- Att gå på valpkurs.
- Att gå långa promenader med Anna.

& annat jag vill göra:
- Grilla korv i skogen invirad i en filt.
- Förnya höst-garderoben.
- Fortsätta träna styrketräning.
- Fylla på min receptbok med fantastiska soppor och frukostalternativ.
- Dricka pukka-thé och förlora mig själv i en ny serie.
- Mindre slö-tittande på tv - mer skriva, läsa och fotografera.

PUSS

fullspäckad dag med skit i skogen

Jag, Sebbe och Nicco spenderade eftermiddagen på skjutbanan som Sebbe brukar hjälpa till på. Fun fact: jag bajsade i skogen för första gången (i vuxen ålder), då de inte har någon toalett där och jag har IBS (tackar någon högre makt, eller Sebbe, för att han hade servetter i handsfacket). När jag var klar och gick därifrån tänkte jag "där var jag en erfarenhet rikare" och skrattade för mig själv. Livet som IBS:are. What to do, liksom.



Anledningen till att vi var på skjutbanan: Sebbe instruerade min morbrors fru och hennes vänner som ville testa på att skjuta - först med luftgevär.

(nicco chillade hårt på verandan.)

Sedan testades det på hagelgevär.

Därefter bar det av hem till Sebbes föräldrar för att träffa hans mormor som fyller 91 år idag! HIPPHIPPHURRA. Stannade såpass länge att vi även hann käka middag i form av thaimat. Sedan var det dags att åka hem för lite trädgårdsfest som just nu pågår utanför mitt fönster. Alex vänner överraskade honom med alkohol och grillat med anledning till att samla alla vänner innan han åker till Singapore. Så sjukt att det är mindre än två veckor kvar.

Ha en fortsatt bra kväll och natt.
PUSS/HEJ

fredagsutflykt med två bra

Jag, Sebbe och Nicco åkte en vända till Åkulla bokskogar igår. Gick en bit in i skogen, lekte kurragömma etc, för att sedan vända på klacken och gå tillbaka samma väg. Då får Nicco upp ett spår - vår doft som leder oss tillbaka till bilen, vilket han följde ivrigt och koncentrerat hela vägen tillbaka. Jag och Sebbe var som två stolta småbarnsföräldrar som precis sett vår lille knodd ta sina första steg, ungefär.

Känns som att gå in i en drömmig saga från barndomen när en kliver in i en prunkande bokskog.

Allra mest när en är i sällskap med denna herren + Sebbe.

foto&redigering - lovisa bengtsson

aktivering

Vilket grått väder vi fick plötsligt. Isande och rått, men vad fan gör det - det är ju bara att ta på sig varmare kläder. Första timmarna av vår dag bestod av att mysa inne tillsammans mellan kiss&bajs-varven. Jag har därefter gått en runda på stan i jakt på en bok utan framgång och ikväll åkte vi upp till Stomma Kulle där det finns en perfekt gräsplätt för att aktivera hund. Bland annat för att öva sök, inkallning och kontakt (dock någonting vi övar på hela tiden). Det är sådant som gör att en glömmer den gråa tillvaron och kan koncentrera sig på hur jäkla roligt det är att vi äntligen har en hund som familjemedlem.

Bild från första dagen.

att anpassa efter individ

Det fick bli en liten tur till Slöinge för att gå en vända i skogen med Nicco. Vår lille herre är en riktig energiterrorist, så vi behöver komma ut en mindre tur om dagen för att han inte ska bli för rastlös. Även om han blir aktiverad i den mängd hundkunniga rekommenderar för en 9-veckors valp (mentalt), har vi märkt att just vår valp behöver lite mer än så. Det är ju trots allt individer, så en kan inte plocka en mall och helt gå efter den. Vi försöker läsa av och anpassa utifrån vad vi anser tycker lämpar sig för honom.

Bokskog + lilla familjen. Kan vara det finaste.

foto&redigering - lovisa bengtsson

bajsvakt & blöt hund

Inatt valde jag och Sebbe att sova omlott, för att få en ångest/stressfri natt. Det här med kompostgaller fungerade inte särskilt bra för vår valp - alla är ju olika, och därför fick vi lov att komma på en bättre lösning. Valp tar nämligen tag i kompostgallret och vandrar iväg med det. Så inatt fick Sebbe gå och lägga sig vid tolv i sängen medan jag stannade uppe med valp för att ta ut honom när han vaknade och behövde utsöndra diverse kroppsvätskor. Vid fyra på morgonen gick jag och lade mig i sängen och Sebbe lade sig i soffan för att sova i vardagsrummet tillsammans med valp, samt ta hand om morgonutfodring och bajs-kiss vid sju. Jag fick sova till halv tolv och därefter har alla varit nöjda och glada hela dagen.

Efter att vi fått mat inne hos pappa åkte jag och Sebbe iväg till stranden med Nicco för ett premiärdopp (för hans del såklart).

En blöt hund invirad i handduk. Något av det gulligaste, kanske.

såhär är det.

Jag måste erkänna att jag är helt utmattad efter sex dagar med valp. Första natten gick som nämnt tidigare helt okej. Inget kiss eller bajs inne, inte särskilt orolig. Dock har nätterna efter det varit värre. Han blev dålig i magen andra dagen, så nätterna har inneburit mycket rännande ut och in, samt mycketmycket gnäll. Jag vet att det är någonting som en får räkna med när en valp byter miljö och inte riktigt känner sina nya ägare, men att inte få sova har gjort att min ångestnivå skjutit i taket. Vaknar upp gråtandes om nätterna och känner mig hjälplös. Oron kring hur han mår har tärt på mig, så in i helvete.

Inatt var han dock bra i magen igen, vilket är en otrolig lättnad. Så nu hoppas vi att det fortsätter så. Försöker påminna mig själv om att andas, att njuta av den nya familjemedlemmen och inte låta oron ta över. Han är ju trots allt en go liten knodd som en bara vill käka opp!

Var bara tvungen att skriva av mig och få ur mig lite negativa tankar.
PUSS

(!)

Idag hade jag det bästa Nicco-ögonblicket hittills. Låg och snuttade på filten ute i trädgården tillsammans. Sniffa valp ligger högt i topp på favoritgrejer att göra just nu.

Hjärta.

Avslutade kvällen med att grilla hemma hos Rebecca tillsammans med hennes pojkvän + Nattan. Fick håva i oss mat till denna solnedgång. Magiskt!

Snipp snapp godnatt. 

dagens trädgårdshäng

Såhär har dagen sett ut i sin helhet. Jag, Sebbe, Nicco, Alex och Paulina har hängt i vår trädgård. Jag har dock hållit mig under parasollet hela dagen, iklädd shorts och linne. Mår inte bra av att ligga och sola i stillastående hetta. Vid havet, gärna, men inte i vår trädgård som ligger helt i lä.

Och den här killen har mestadels av de soliga timmarna legat under min stol.

När det svalnat av ute satte vi igång grillen och korkade upp en flaska vin. Bra avslut på en riktigt slapp dag.

tredje dagen

Två nätter har passerat. Första gick som en dans, andra var minst sagt brötig. Detta för att Nicco blev extremt dålig i magen, så vi fick springa upp och ner och upp och ner för trapporna och ut ett antal gånger inatt. En massa gnäll och bajs på tidningar och golv. Hade precis somnat och sovit i cirka en timma när första omgången började, så natten var sömnlös. Dock var Sebbe snäll och lät mig sova några timmar imorse istället, som en klubbad säl i soffan. Idag mår han dock bra. Sover, busar, äter och promenerar om vartannat, så som valpar ska göra.

Bild från igår för övrigt. 

Idag har jag även beställt kurslitteratur för nästa kurs som börjar den trettioförsta augusti. Det gav mig en stark påminnelse om att min bubbla alldeles snart kommer spräckas och mitt liv kommer återgå till skolrutiner, tentor, föreläsningar och csn (!!). Skräckblandad förtjusning minst sagt.

Blir nog bra i sinom tid.

nicco

Nu är han hemma, vår Nicco. Extremt svårt att greppa att han faktiskt ska stanna hos oss. Att det är vår valp. Hittills har han ätit, bajsat, kissat, sovit, gnytt och busat. Det är väl ungefär så våra dagar kommer se ut det närmsta. Tur att jag trivs så bra med det.

<3

sista rycket

Från prick klockan ett idag till prick klockan åtta var jag i full gång med att städa och rensa mitt hem. Alla förvaringslådor av kartong jag äger tömdes och omorganiserades. Varenda dokumentsamlare revs ut och en bunt av tre decimeter papper hivades bort. Dammade och dammsög i varenda liten vrå, rengjorde badrummet, stuvade om i bokhyllan och tv-skänken och tog bort allt överflödigt som fått bo i mitt hem alldeles för länge. Prick klockan åtta, när jag satte mig ner i soffan för första gången på hela dagen, kände jag mig ett ton lättare. Hade jag ägt en yoga-matta hade jag rullat ut den, tänt några ljus och mediterat en stund. Det var som att alla tankar som yrt runt tystades samtidigt som skräpet och dammet försvann ur mitt hem. Kunde höra mig själv igen.

Såhär såg läget ut strax efter klockan ett idag. 

Därefter har jag gjort minsta möjliga. Gjorde mig en kopp thé och några mackor och tittade kläder på nätet en lång stund medan tv'n fick surra fritt i bakgrunden. Gick in till pappa och bror och spenderade ett par timmar där. Tittade på ett hejdlöst löjligt och knäppt program om människor som stoppar upp djur på olika vis. Det var så bisarrt att det enda vi kunde göra var att skratta tills en fick ont i magen och utropa fyfaaan vad äckligt gång på gång. 

Nu är klockan över midnatt och jag har precis läst ut Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes. Handlingen har slitit ut mitt hjärta oräkneliga gånger likt ett utsvultet lejon samtidigt som tårarna och skratten avlöst varandra. LÄÄÄÄS

GÖ'NATT

röjarn'

Vaknade upp till måndag när klockan slog middag. Åt brunch en lång stund medan jag tittade på Mannen som talar med hundar, sedan startade min röjarmåndag. Har haft en tvätt i hela dagen, hängt upp, tumlat och vikt in i garderoberna. Fick tillslut undan alla tre tvättkorgarna. Pausade i en timma med läsning innan jag och bror drog iväg till gymmet vid kvart i nio. Blev därefter bjudna på kaffe hemma hos brors flickvän. Åkte hem efter någon timma - tog ut den sista tvätten ur torktumlaren och var antagligen endorfin+kafferusig efter gymmet, för i två timmar sprang jag runt och hittade de mest underliga projekten att ta itu med (klockan elva på kvällen). Dock sådant som legat någonstans i bakhuvudet i flera månader. Jag organiserade till exempel om mitt städskåp i köket och upprättade ett system för sortering av papper och kartong, tömde diskmaskinen och skrubbade diskbänken. Jag öppnade locket på en av mina puffar i vardagsrummet och rensade/organiserade om och flyttade om i min bokhylla i vardagsrummet. Bland annat. Nu är de två timmarna som en dimma i mitt minne, men fint blev det. Varvade därefter ner med en dusch följt av thé och knäckebröd framför Scrubs innan jag gick och lade mig. Och här ligger jag nu. Insåg hur mycket jag behövde bli av med alla måste-göra-detta-tankar, för att kunna gå upp imorgon och känna mig lugn i kroppen. Vet inte om jag nämnt tidigare att jag lever på natten. Kanske.

Innan fredag behöver jag ha städat mitt hus grundligt, tvättat all tvätt och rensat undan onödiga ting som tar upp plats, för på lördag packar jag en väska för att spendera fem dagar hemma hos Sebbe, tillsammans med vår valp som vi hämtar på söndag. Och efter dem fem dagarna hemma hos Sebbe åker vi hem till mig för att vara här de sista två veckorna av mitt sommarlov. Vill därmed komma hem till ett rent och rensat hem, som inte kommer kräva allt för mycket av mig.

Räknar ner dagarna nu. Kan inte riktigt förstå.

Bild från förra torsdagen då vi var och hälsade på för andra gången. 

NATTI

#buskissöndag - bröllop i kikarn'

Vallarna på sommaren tillsammans med min lilla familj kan vara det mysigaste jag vet. Eftersom pappas bror är ljudtekniker för hela spektaklet har han några fribiljetter att sätta sprätt på, vilket gör att vi får komma dit, sitta nedanför hans ljudbås och titta gratis. Himla snällt.

Lilla familjen. Så lycklig med dem <3

syskondejt följt av stughäng

I fredags hade jag, bror och lillasyster spikat en syskondejt. Började med varsin hamburgare från Burger Inn, samt några avsnitt av Morran och Tobias. Sedan en snabb visit på ICA för att inhandla ytterligare onyttigheter och bänka oss framför en film resten av kvällen. När filmen var slut bäddade vi för bror i soffan och för lillasyster på luftmadrassen, och jag kröp ner i min säng och somnade till en podd.

På lördagsmorgonen vaknade jag innan mina syskon. Gick upp och städade undan i köket, för att sedan väcka mina två fina syskon med att sjunga hallå där köp blåbär nu är det dags att vakna. 

Någon timma senare hade lillasyster plockat ihop sina saker och vi packade in oss i Sebbes bil för att göra ett snabbt besök på Ge-kås och därefter åka till mammas och låtsaspappas stuga. Där hängde vi sedan hela eftermiddagen och kvällen, tills myggorna blev allt för ihärdiga och jag blev grinig och trött.

Återhämtning i solen medan de andra jobbar. Obligatoriskt.

Och grillad korv, hamburgare och revben med potatissallad och ramlösa.

Ett urklipp av utsikten som går att stirra på i evigheter.

Min bejb.

En omgång av Rappakalja med Sebbe och lillasyster. När mamma och låtsaspappa kände sig färdiga för kvällen samlades vi alla i kvällssolen och drack kaffe, samt pratade och skrattade åt varandra. Vid halv tio kylde det på och myggen blev som sagt för mycket (har ett och annat bett idag), så jag och Sebbe begav oss hemåt. Himla bra dag/kväll ändå.

PUSS/HEJ

ett samhälle påväg att sjunka

Dagens samhälle liknar ett sjunkande Titanic. Båten fortsätter att fyllas med vatten och sjunka lite djupare medan olika grupper av människor dividerar om vilken strategi som ska användas och vilka grupper av människor som är viktigast att rädda/prioritera. Är det kvinnorna och barnen? Männen? De fattiga, medelklassen eller de välbärgade? De äldre? Vem får sätta sig i de första livbåtarna? Vilken grupp är viktigast? Vi måste sluta sortera och kategorisera människor. Vi måste sluta dela upp oss i vi och dem och istället börja samarbeta och bygga ett samhälle där varje människa ses som just det, en människa. Oavsett bakgrund, nationalitet, läggning, ålder, kön.

Medan vi står och argumenterar för vilken grupp som är viktigast sjunker båten ännu djupare. Mer vatten hinner tynga ner båten och tillslut vinner inte någon. Vi måste bestämma oss för om vi ska sjunka tillsammans eller förena oss i en gemensam kamp för alla olika människors lika rätt. För snart ligger vi där på botten som ett vrak och människor efter oss kommer dyka ner och plocka upp småbitarna, analysera och tillslut förstå var det brast. Det behöver inte hända. Vi måste bara sluta diskutera och argumentera och börja förena och agera istället.  

___________________________________

Efter att ha läst denna artikel var jag tvungen att skriva av mig. Är förbannat rädd för hur samhället ständigt utvecklas, enligt mig åt fel håll. Är rädd för var det ska sluta, att det inte verkar ändra riktning trots alla som kämpar. Det handlar inte endast om SD, utan om alla människor/grupper som förtrycker andra grupper beroende på yttre faktorer. Jag är så jävla less.

bokläsning och anna-dejt

Efter en sen frukost bar jag ut en solstol i trädgården och lade mig och läste i över en timma. Det är första gången på hela sommaren (förutom en bok om hundpsykologi) som jag fått ro nog i kroppen för att ta tag i en bok och försjunka in i den för en stund. Läser just nu Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes. Lagom nivå när en inte läst en skönlitterär bok på ett tag.

Vid halv fyra var det dock dags att göra sig iordning, för att sedan bila till halmstad och träffa min älskade anna. Tre timmar tillsammans flög förbi. Väldigt skönt att få prata av sig och även få en uppdatering kring vad som händer i hennes liv.

Ska alldeles strax göra mig redo för sängen, så att det snabbt blir imorgon. Jag och sebbe ska nämligen träffa valparna för andra gången imorgon kväll. Bästa grejen.

PUSS GODNATT

LIVET

En efterlängtad sommardag har passerat. Gick upp vid elva, slängde i en tvätt och bytte om till bikini för att lapa sol i trädgården tillsammans med en podd. Lyssnade på första avsnittet av Tankar med... producerat av Perfect Day Media. Upplägget är ungefär detsamma som Sommar i P1 och i det första avsnittet fick en höra Vanessa Falk berätta om hur hon tagit sig igenom förlusten av hennes lillebror och pappa, samt hur musiken och hästen Ebbe hjälpt henne på vägen. Både starkt och fint.

Därefter packade jag en väska med handduk, solkräm, vattenflaska, kamera samt bok. Letade fram min brassestol och vid halv tre hämtade mamma upp mig för att sedan plocka upp lillasyster och åka till stranden. 

Slog oss ner på en gräsplätt uppe vid klipporna. Mamma slumrade till en stund, medan jag passade på att läsa några sidor i min bok och lillasyster solade.

Efter en halvtimma vaknade mamma då vi plockade fram kaffe och bara myste.

Efter två timmar gick solen i moln - klänning åkte på och en halvtimma senare åkte vi hem till mamma. Åt middag där innan pappa hämtade upp mig. Därefter har jag och bror kört ett pass på gymmet, och nu sitter jag nyduschad i soffan redo att inta sängen om en stund.

Lugnet som infinner sig när livet endast handlar om att öka på brännan, fundera på vad en ska äta till kvällsmat och läsa en bok.

PUSS

kå och be.

Nu var det längesen jag skrev någonting här. Ligger en text i utkast som jag skrev om tre gånger förra veckan och sedan tröttnade på. Vill bli bättre på att ta med mig kameran och dokumentera det jag gör och dem personerna jag omger mig med (för att dem är så fina). Idag lyckades jag för första gången på länge, då jag och Lovisa åkte till Varberg för att strosa, fika och prata. Himla gosigt.

Hittade detta café uppe på toppen i Fästningen.

Under ombyggnad, men ändå mysigt med en otrolig vy.

Och min donna som var mitt sällskap för dagen.

Hjärta.