En sådan fin helg. Märker vilken skillnad ljuset gör med mig, vad jag orkar i jämförelse med när det är mörkt och grått ute. I lördags vaknade jag klockan kvart över sju, utan alarm. Kände mig utsövd, så jag tog mig ut på en halvtimmas promenad med Nicco. Gjorde en kopp med kaffe när jag kom in och satte mig i soffan och lyssnade på ljudbok tills Sebastian vaknade. Efter frukost och några avsnitt av Blacklist tog vi oss ut till favoritskogen i Sibbarp och släppte odjuret.
Resten av lördagen umgicks vi med pappa. Åt middag, fikade och tittade på Melodifestivalen samt frossade i fläsksvålar.
Söndagen inleddes med att åka till Slöinge, hämta mamma och släp för att hjälpa henne att hämta soffor i Halmstad. Tog en kaffe med de två som bor där, åkte hem och tog Nicco och Sebastian på en promenad för att sedan åter äta med farsgubben. Söndagen har därefter känts som en typisk jävla söndag. OBS: ingen söndagsångest, men en väntan på att det ska bli kväll, dags att sova för att det ska bli måndag. Dock inte mig emot, eftersom det innebär att få träffa alla små kottar på förskolan. Det enda dystra måndagar innebär är att det är en tidig morgon.
Hej!
