Miniutflykt med mina två bra.

Trots den brungråa färgskalan som dominerar just nu, blev det en fin förmiddag i naturen. Åkte till Bengtegårds äng och tränade apportering samt busade med Nicco.

Längtar tvärmycket till våren. När vintern inte bjuder på någon snö känns den om möjligt ännu längre, ännu mörkare och ännu kallare.

I munterhetens tecken.

Det som gör mig ofantligt trött just nu

- Tvivlet. Att en ständig fråga som kommer upp i mitt huvud just nu är: Varför tycker någon ens om mig? 

- Att scrolla igenom instragram facebook bloglovin' och få människors åsikter och tråkiga liv uppkörda i ansiktet helt frivilligt. Måste sluta med det. 

- Att bo i en stad där en alltid träffar på samma trötta människor som en alltid träffat på. 

- Att inte ha ork att ta mig utanför den ovannämnda staden. 

- Struntprat (kallprat). 

- Att bli påmind om det som varit och som inte går att eliminera.

- Trassliga relationer. 

- Människor som säger någonting, men menar något annat. Tala klarspråk ja tack. 

- Att alla människor verkar ha varit med om något traumatiskt, men ändå tror att de är så jävla unika. 

- Människor som gör små vardagsproblem till stora jävla meteoriter och som siar att dessa kommer landa precis där den människan står. 

Det jag behöver 

- Mer färg och fulhet, mindre perfektion. 

- Ljusare dagar, promenader i en tyst jävla skog, sköna kläder och musik. 

- Ny musik, nya band, nya artister. Något som kan slå mig lika hårt som Kent gjorde när jag upptäckte dem år 2008. 

- Åka bort. Inte långt, men till nya utsikter, nya vägar och nya människor. 

- Sjunga med i en låttext som gör att det brister. 

- Krama en vän hårt. 

- Känna mig helt frisk, så att jag kan träna och ta i med kroppen utan att få feberfrossa. 

- Göra saker på helger och kvällar, så att inte hela livet blir vardagstristess. 

Mvh matt människa. 

Vänster - sjuk. Höger - spelar glad. Hej!