Parantes.

Just nu känner jag en sådan inre stress att det brusar i huvudet. Kan inte slappna av eller koppla bort. Hjärnan bara fortsätter att hålla sig sysselsatt. Vet inte hur jag ska stoppa det som känns som ett rus i huvudet. Får inte fatt på några tankar, glömmer av vad jag gjort om dagarna, vilken dag det är och vad jag har för åtaganden utanför jobbet. Tankarna bara forsar fram, i alldeles för snabb takt, kroppen hänger inte med. Jag. Orkar. Inte. Just nu.

Lyssnar på podd för att distrahera, för att kunna somna.

Hej.

Hänger inte riktigt med.

September och snart höst. Bara några månader kvar på 2017. Året då jag tog examen, skaffade min allra första egna bil, fick mitt allra första jobb som förskollärare, fick fast tjänst och min första betalda semester. Ändå känns 2017 hittills ganska innehållslöst och jag känner mig en aning bortkopplad från mig själv. Kan inte riktigt sätta fingret på varför det känns så lamt. Hade knappt några förväntningar på året ens, så tycker att jag borde blivit positivt överraskad. Icke. Lite sorgligt ändå.

Hur som. Fick frukostsällskap i form av en mamma och lillasyster idag. Mamma hade köpt med sig frallor och planen var att fundera över presentinköp för nästa veckas födelsedagskvinna. Efter någon timma tog vi ut Nicco tillsammans och landade sedan hos mamma för ytterligare någon kaffekopp och gos med hund. Skulle träffat Frida i eftermiddag, men ligger istället hemma med magkramper. Yey.

Ha en fin lördag.

Att jobba med ångest.

(Glömt publicera detta inlägg från förra helgen, så nu kommer det upp en vecka för sent)

Nu har två veckor gått efter semestern och snart ska den tredje jobbveckan ta fart, samtidigt som en latent förkylning ligger i kroppen. Hoppas inte den bryter ut.

De första veckorna efter semestern har varit kämpiga. Inte rent arbetsmässigt, utan mer inombords. Haft ett ångestpåslag utan dess like, mest troligt för att jag åter vistas runt människor i högre grad än vad jag gjort under semestern. Med det följer olika nedbrytande tankar som jag måste förhålla mig till, vilket drar ner mig väldigt mycket.

Den här helgen har i vilket fall varit väldigt skön. I fredags efter jobbet åt jag och Sebbe thaimat. Därefter lade jag mig i sängen i min mermaid-filt och läste några sidor i en bok innan jag däckade. Sov i cirka två timmar, till kvart i åtta på kvällen. Resten av kvällen spenderades sedan inne hos pappa med kaffe, fångarna på fortet och en mazarin.

I lördags åkte jag och mamma till Åkulla och gick en promenad runt Yasjön tillsammans med Nicco. Mamma hade förberett picknick, vilken vi sedan förtärde vid sjön. När Sebbe kom hem runt kvällningen fick jag kräka ut min ångest och vi pratade sedan tills vi skulle gå och lägga oss.

Är så glad över människorna jag har i min närhet.