spricka i väggen & solkatter

Det blev en helt oplanerad hemmafixardag idag. Pappa har målat om en gammal byrå till mig och när en ny möbel får ta plats i hemmet finns det plötsligt massor att fixa med. Köpte hem knoppar till byrån och passade även på att köpa hem nya krukor till mina stackars växter. Har därefter stuvat ner saker i lådorna, ändrat om i min hylla som plötsligt fick mer plats och städat runt omkring här hemma. Himla skönt att komma hem till detta nästa helg och ännu bättre att det bara är två veckor kvar av VFU efter denna helgen. Har faktiskt enorm hemlängtan och behöver egentligen fixa ännu mer här hemma (exempelvis sprickan i väggen på bild 2) än vad jag hunnit nu i helgen. Får ta det successivt!

Ikväll ska jag ta det så lugnt jag bara kan tillsammans med pappa och eventuellt min goa bror. I onsdags började jag på en kur av omeprazol (tabletter mot magkatarr) så den här helgen handlar bara om att komma tillbaka och varva ner. Kroppen signalerar tydligt att det behövs. Melodifestivalen och en mjuk soffa känns som ett säkert kort.

foto&redigering - lovisa bengtsson

praktik!

Nu har praktiken/VFU:n kommit igång. Det är en omställning i jämförelse med skolans slappa schema till att nu gå på rullande schema 35 h i veckan och vistas tillsammans med barn hela dagarna - dock en väldigt bra omställning. Har länge känt att jag behöver pausa från skola och teori och komma ut i praktiken för att omsätta allt en lär sig i skolan. Att pausa från lärare, föreläsningar och kurskollegor är också behövligt för att orka vara den analytiska människan en behöver vara i skolan. I fyra veckor ska jag få vara fröken, vilket är det roligaste jag vet. Jag ska observera, göra ett miniprojekt tillsammans med barnen, bli filmad och utvärdera mig själv och försöka insupa så mycket kunskap jag bara kan. Det känns himla konstigt (och hoppfullt) att det endast kommer vara cirka två månader till sommarlov när vi kommer tillbaka till skolan efter praktiken. TVÅ MÅNADER ÄR INGENTING I SKOLVÄRLDEN! Nästa fokus är dock att hitta ett nytt sommarjobb, då min arbetsplats ska flytta till Stockholm.

Hur som! Lever livet med kidsen och mår galet bra.

PUSS / Lovisa 

fyra stopp och en kopp kaffe

Körde hemifrån och en halvtimma senare kom vi fram till vårt mål - getteröns naturreservat, vilket inte alls var vad vi hade tänkt oss. Hoppade ur bilen och skrattade åt vyn som bredde ut sig framför oss; tog en cigg och bestämde oss för att åka vidare.

Stopp två: på en vändplats nära getteröns naturreservat uppmärksammades en stig som såg spännande ut. Var dock mindre spännande när vi väl gått en bit på den. Vände och åkte snabbt därifrån.

Efter cirka en halvtimma nådde vi stopp tre. Hade varit supermysigt om vi hade haft skidor med oss, men annars fanns där bara en asfalterad stig runt en sjö, vilket inte fick mina lyckokänslor att rusa. Så, vi åkte vidare.

Här, påväg till stopp fyra - den sista anhalten, började det likna något. Målet med dagen var skog, snö och picknick och efter några timmar i bilen tyckte jag äntligen att vi var på god väg att hitta rätt ställe och känsla.

Stopp fyra: bockstensmossestigen (!!) 

Skålade för kärlek, skog och ren luft med våra picknick-muggar och kaffe.

Frusen dam i skogen.

Där långt fram går kärleken.

Glad alla hjärtans dag. 

toftasjön med min lady

Runt en disig sjö gick vi runt en stund och pratade. Skönt att komma ut och bara behöva koncentrera sig på en människa och inte höra stadens brus.

foto&redigering - lovisa bengtsson

siluett/solnedgång

foto&redigering - lovisa bengtsson

KVÄLLSSOL

Blir sanslöst glad av att solen stannar uppe lite längre för varje dag. Idag njuter jag av solen så länge den är uppe och ikväll ska batterierna laddas ur och laddas om på gymmet.

 OBS: Insåg att jag behöver ett polarisationsfilter till min kamera - måste införskaffas snarast.

foto&redigering - lovisa bengtsson

den 8:e februari

Igår var det mitt hjärtas födelsedag. Fem av hans födelsedagar har jag fått vara med på och detta var den då han fyllde 24 år. Jag kunde inte riktigt vänta till söndag morgon, så när han var på föreställning i Halmstad på lördag kväll förberedde jag presenterna och ett kort och när vi gick in till mig vid midnatt fick han öppna dem! Presenten var inte särskilt personlig, men med ett kort med texten "you are the only boy I drunk text" på framsidan + text inuti löste jag det.

Han fick en asball sänglampa, vilket var nödvändigt. Efter fem födelsedagar börjar funktion ta över de personliga presenterna. Dock fick han ett personligt armband i julklapp, med en ingraverad text, så kreativiteten har väl inte dött ut helt och hållet. Han blev glad i vilket fall och det är det som betyder något!

Jag kan inte heller ta åt mig äran för att ha fixat blommor, för dem fick jag av Sebbe för någon vecka sedan. Han är lite bättre på att visa uppskattning än vad jag är. Det är den nakna sanningen.

PUSS&HEJ

när världen blir för trång

Mina panikångestattacker brukar inte komma särskilt frekvent på senare tid, men i helgen har jag haft två stycken. Det positiva är att jag får en chans att stanna upp och reflektera i vad som behöver förbättras i mig själv eller min tillvaro just nu. Det negativa är dock att jag inte kan göra detta i sällskap av andra människor, vilket leder till att jag är ett svin tills jag blir lämnad ensam en längre stund och får tid att andas. Oftast är det stress, oro och rastlöshet som utlöser det - och i vanliga fall brukar jag känna av när en sådan period är igång. Det var dock inte fallet denna gången, varpå attackerna fick en lite värre effekt än vad de brukar ha.

Det jag hatar mest av allt är kontrasterna, från hur jag i ena sekunden kan känna mig lugn och glad, till att jag i andra sekunden får en panikattack och inbillar mig att jag håller på att dö eller att jag har en allvarlig psykisk sjukdom. Jag hatar att panikattacken ändrar min sinnesstämning och att jag har svårt att hitta tillbaka till hur jag kände innan när den kommer så oväntat. Det var precis vad som hände i helgen, både lördag och söndag. Det är som att hjärnan blir överkänslig och vill rensas, alla ljud, ljus och föremål blir för stora och världen alldeles för trång - och ett tryck börjar pulsera i hela kroppen. Panikattacken kommer alltid när det blir en abrupt tystnad och jag lämnas ensam för en liten stund. Det kan till exempel handla om att jag tar en dusch eller att jag kommer hem till ett tyst hus efter en dag i skolan; eller så kommer den när jag släcker ner allt för kvällen och ska gå och lägga mig. När min kropp slappnar av för en millisekund under en stressig period kommer panikattacken som ett försvar mot allt som behöver bearbetas. Och jag kan inte gråta - min kropp vägrar släppa på spärren. Det är då allting stiger och tillslut imploderar allt som är jag.

Efteråt känner jag mig antingen avtrubbad - som att det finns ett skikt mellan mig och resten av världen. Eller blir jag som en såpbubbla - vid minsta lilla beröring eller minsta lilla störning spricker jag. För jag känner mig så jävla ensam. Det finns ingen som kan dela känslan med mig, eller upplevelsen som nyss fått min värld att rasa, och jag kommer aldrig någonsin kunna förklara hur det känns.

fyra dagar

Fyra dagar är avklarade av den här veckan. Fyra dagars träning, tre dagar i Halmstad och två dagar i skolan. I måndags var jag och simmade med mamma; tisdag, onsdag och torsdag har jag gått på pass på friskis. Idag blev det även en bonusträning innan passet, då jag och Kim (en gosig tjej från min klass) lekte runt på gymmet i en halvtimma. Fick testa på några olika övningar och erfara hur svag jag är i mina armar! Absolut någonting som behöver förbättras.

Imorgon väntas en förmiddag i skolan med gruppen, sedan ska jag och Sebbe packa ihop oss och åka till mamma m. familj för att käka middag där på kvällen. Anledning: på söndag fyller min favorit år, och det vill alla våra familjer fira, så klart! Helgen kommer även spenderas i Falkenberg och det ska bli skönt att komma hem, även om jag bara varit borta från familjen i fem dagar.

favorit

HAN. ♡

knobesholmssjön

Det fick bli en utflykt till knobesholmssjön med kamerorna denna söndag. Ganska tråkigt fotoställe, men skönt att komma ut en runda tillsammans med S. På vägen hem svängde vi inom mamma med familj och passade på att dricka kaffe och prata en stund. Gosig söndag!