lördag 4 februari 2017

I munterhetens tecken.

Det som gör mig ofantligt trött just nu
- Tvivlet. Att en ständig fråga som kommer upp i mitt huvud just nu är: Varför tycker någon ens om mig? 
- Att scrolla igenom instragram facebook bloglovin' och få människors åsikter och tråkiga liv uppkörda i ansiktet helt frivilligt. Måste sluta med det. 
- Att bo i en stad där en alltid träffar på samma trötta människor som en alltid träffat på. 
- Att inte ha ork att ta mig utanför den ovannämnda staden. 
- Struntprat (kallprat). 
- Att bli påmind om det som varit och som inte går att eliminera.
- Trassliga relationer. 
- Människor som säger någonting, men menar något annat. Tala klarspråk ja tack. 
- Att alla människor verkar ha varit med om något traumatiskt, men ändå tror att de är så jävla unika. 
- Människor som gör små vardagsproblem till stora jävla meteoriter och som siar att dessa kommer landa precis där den människan står. 

Det jag behöver 
- Mer färg och fulhet, mindre perfektion. 
- Ljusare dagar, promenader i en tyst jävla skog, sköna kläder och musik. 
- Ny musik, nya band, nya artister. Något som kan slå mig lika hårt som Kent gjorde när jag upptäckte dem år 2008. 
- Åka bort. Inte långt, men till nya utsikter, nya vägar och nya människor. 
- Sjunga med i en låttext som gör att det brister. 
- Krama en vän hårt. 
- Känna mig helt frisk, så att jag kan träna och ta i med kroppen utan att få feberfrossa. 
- Göra saker på helger och kvällar, så att inte hela livet blir vardagstristess. 

Mvh matt människa. 




Vänster - sjuk. Höger - spelar glad. Hej!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar