Dagens samhälle liknar ett sjunkande Titanic. Båten
fortsätter att fyllas med vatten och sjunka lite djupare medan olika grupper av
människor dividerar om vilken strategi som ska användas och vilka grupper av
människor som är viktigast att rädda/prioritera. Är det kvinnorna och barnen?
Männen? De fattiga, medelklassen eller de välbärgade? De äldre? Vem får sätta
sig i de första livbåtarna? Vilken grupp är viktigast? Vi måste sluta sortera
och kategorisera människor. Vi måste sluta dela upp oss i vi och dem och
istället börja samarbeta och bygga ett samhälle där varje människa ses som just
det, en människa. Oavsett bakgrund, nationalitet, läggning, ålder, kön.
Medan vi står och argumenterar för vilken grupp som är
viktigast sjunker båten ännu djupare. Mer vatten hinner tynga ner båten och
tillslut vinner inte någon. Vi måste bestämma oss för om vi ska sjunka
tillsammans eller förena oss i en gemensam kamp för alla olika människors lika
rätt. För snart ligger vi där på botten som ett vrak och människor efter oss
kommer dyka ner och plocka upp småbitarna, analysera och tillslut förstå var
det brast. Det behöver inte hända. Vi måste bara sluta diskutera och
argumentera och börja förena och agera istället.
___________________________________
Efter att ha läst denna artikel var jag tvungen att skriva av mig. Är förbannat rädd för hur samhället ständigt utvecklas, enligt mig åt fel håll. Är rädd för var det ska sluta, att det inte verkar ändra riktning trots alla som kämpar. Det handlar inte endast om SD, utan om alla människor/grupper som förtrycker andra grupper beroende på yttre faktorer. Jag är så jävla less.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar