att hantera de parallella världarna.

Vi människor har flera parallella världar att hantera varje dag. För det mesta fungerar det. Jag håller mina tankar i schack, tar in en lagom dos från omvärlden, skärmar av mig när jag behöver vara ensam, parerar mellan vänner, pojkvän och familj och känner att jag hinner med att ge alla den uppmärksamheten de förtjänar, tar mig igenom skolan utan att klaga för mycket, slår bort tankar av tvivel på mig själv. Men, för tillfället, känner jag att ingenting fungerar som det ska. Det är som att min hjärna har slagit på ett stand-by-läge, och jag hittar inte knappen som får igång den igen. Var jag än är har jag tankarna på annat håll, kan inte slappna av. Har ångest över skolan, har inte tränat på flera veckor (känner att jag inte hinner), orkar inte träffa människor, men vill finnas där för vänner och familj. Tvivlar på min kapacitet när det gäller att ta mig dit jag vill i livet. Ångesten tar över, kan inte slå bort den.

Vill sparka mig loss och vråla. Eller sätta mig på en stubbe och gråta mina ögon röda. Vill radera allt och börja på noll. Känna den där tyngden lyfta och andas ren luft igen.