Lördagen handlade mest om att försöka tackla min egen sinnesstämning utan att bli galen. Rastlösheten kröp i varje led, ven och muskel och ingenting kunde göra mig nöjd. På grund av blåsigt och isande väder ställde jag och sebbe in våra planer med att åka in till stan och göra ärenden. Istället åkte vi till mamma med familj och myste där en förmiddag innan middagen hos pappa. Sedan kom rastlösheten. I ett försök att mildra orkanen som höll på att byggas upp inom mig dammsög jag mitt hem och rensade i min walk-in-closet. Det hjälpte dock noll och till slut slängde jag mig i soffan med en stor klump av gråt i halsen. Efter cirka två timmar lade sig det värsta och jag kunde njuta av kvällen tillsammans med sebbe, pappa och den nya Beck-filmen.
Idag åkte sebbe iväg tidigt och jag tog sovmorgon till klockan elva. Efter frukosten satte jag mig och pluggade en timma och blev klar med responsen som ska ges på måndag. Drog snabbt därefter på mig träningsbraxorna och gick en runda runt ätran på sex kilometer. Var fan iskallt ute, men riktigt skönt att andas in ny luft i mina lungor. Åt därefter tillsammans med pappa - körde till mamma för att kopiera skolpapper - åkte hem och duschade och landade tillslut inne hos pappa igen för att titta på hockey. Frölunda spelade en avgörande match mot Luleå och jag kunde fan inte andas från matchstart halv sex tills den avgörande pucken gick in i mål strax innan åtta. Mina naglar var helt nedsågade efter att det stått 0 - 0 i tre perioder och det var dags för sudden death. Efter en minut och trettioen sekunder skickade Frölunda in pucken och både jag och pappa skrek rakt ut av total lättnad. En hel del andra anspänningar verkade släppa med skriket, för en timma senare gick jag in till mig igen och satte mig ner med min tenta. Ett efterlängtat flow i skrivandet och vid ett-tiden inatt kände jag mig jävligt nöjd med att bara ha en halv sida kvar att skriva. Så, nu får jag sova.
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar