att befinna sig i en återvändsgränd

Det är ganska jobbigt att ständigt gå runt med en klump i magen. En klump som gör mig handlingsförlamad, och stänger luftgångarna ibland, så att jag får kippa efter andan. Att vilja ändra allting, att inte vara nöjd med sin livssituation, och inte veta hur jag ska bryta mig loss, det gör mig fruktansvärt arg och ledsen. Jag vill göra allting, har sådana drömmar, men så kommer livet ivägen. Och jag samlar på mig mod, som försvinner lika snabbt igen. Sitter en hel kväll och knåpar ihop ett brev på engelska, för att jag siktat in mig på en familj i London som jag gärna hade velat vara aupair hos. Blir väldigt nöjd med brevet, fyller i de formella ansökningsformulären, skriver upp referenser och är nästan klar för att skicka iväg det. Sedan tänker jag om. Min familj, min pojkvän, tänk så trivs jag inte, kanske drömmer jag för stort osv. Tillbaka på ruta ett igen. Sätter mig istället och letar intressanta utbildningar med start vårterminen 2013. Fastän jag vet, att jag innerst inne inte vet vad jag vill och att jag absolut inte är redo att börja plugga igen. Spenderar ändå flera timmar framför datorn, fastnar och tänker: "jo, men det hade nog kunnat passa mig". Precis innan jag ska skicka iväg en ansökan kommer jag på att, nej, det är inte detta jag vill. Börjar om. Och så fortsätter det. Funderar på Norge, volontärresor, stockholm, skriver en lista över jobb jag kan söka. Men ingenting lockar. Jag försöker bara desperat lugna mig själv, genom att intala mig själv att "detta vill jag, och det kommer bli intressant och kul". Jag vet inte hur jag ska komma ifrån det här, hur jag ska hitta vad jag vill göra och sedan finna mod till detta. Jag förstår inte, och jag är så rädd att jag aldrig kommer finna ro.