Här var det tyst. Har haft alldeles för mycket den senaste tiden. Är just nu inne i det som kallas dansveckan i denna kursen och allting är intensivt, men också väldigt härligt. Att få släppa ut massor av spänningar som finns i kroppen och att slippa långdragna föreläsningar. Det vi gör denna veckan är att gå på två workshop's i dans, samt att vi själva i vårt arbetslag ska skapa en dans som ska redovisas på fredag. Den här veckan kom verkligen rätt i tid.
I lördags vaknade jag upp till vad som kändes som en helt ny verklighet. Hade inte en aning om vad som hänt i Paris innan vi tittade på nyhetsmorgon på lördag morgon. Där och då brast det för mig. Medan bilder från terrordåden visades på tv rullade tårarna långsamt nedför kinderna, för att sedan övergå i panikgråt. Vad är det som händer? Har inget mer att säga än att jag känner ren uppgivenhet. Helt blank inför den framtid som väntar. Allt det jävla hat som finns. Fattar inte.
Säger som Kent: det finns inga ord för det, på det här jävla språket.
Hörs senare när jag samlat ihop mig igen. Ta hand om er, och varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar