Skolan varade till fyra idag. Lämnade stället med gråten i halsen och grät påvägen hem. Livets ångest över den kommande examinationen i januari. Är fullt medveten om att det inte hjälper att oroa sig, men ångesten sköljde över mig som ett jävla ösregn på två sekunder. Efter tio minuters promenad hem ställde jag mig i hissen och när det började röra sig uppåt slutade tårarna rinna, samtidigt som konkreta idéer började uppenbara sig. Ur mitt kaos kommer fan alltid en lösning. Måste bara bryta ihop helt och nolla huvudet på skit innan jag kan börja skapa någonting nytt. Antar att jag får acceptera att det är så jag fungerar.
När Sebbe kom hem från jobbet åkte vi ut till Skedalahed med Nicco och gjorde några olika övningar. Därefter lagade S mat (som för övrigt blev absolut asagod) och resten av kvällen har bestått av mys i soffan, plugg och mera plugg.
Tack&hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar