högskolan och höst, de två h:na

Jag tycker om detta så extremt mycket. Strumpbyxor, inneskor och ett varmt trägolv. Har precis börjat infinna mig i att det är höst och fått rätt känsla. Hösten landade enligt mig mjukt i år. Graderna har sjunkit långsamt och det har inte varit allt för många regndagar i rad. I morse fick jag exakt samma känsla som jag hade för ett år sedan när det var dags för min första verksamhetsförlagda utbildning på en förskola i Halmstad. De första löven hade precis släppt från träden och det var friskt i luften. Precis likadant kändes det i morse. Det luktade en blandning av min parfym och nybryggt kaffe när jag stod och gjorde i ordning mackorna i köket, mörkret hängde fortfarande i och när jag gick ut för att ta en morgoncigg kände jag mig inte alls påverkad av mörkret, kylan mot benen och de kalla fingrarna. Det gjorde mig bara så himla glad. Bra grej.

Är bara glad över att jag valde att söka in till högskolan, att jag nu känner mig mer säker än någonsin att jag valt att studera till rätt yrke och att jag träffat fantastiska människor på kuppen. Är så mycket mer bekväm i mig själv nu. Lugn och tillfreds med hur mitt liv ser ut. Nöjd med att jag hittills har presterat bra i skolan och hela tiden överkommer olika situationer som jag tidigare ansett vara rena mardrömmen. Till exempel att våga stå inför fyrtiofem personer och prata. Att hålla en muntlig redovisning utan att få ryckningar i nacken och knäsvaga ben, svettningar och att börja stamma. Otroligt glad över att ha någon vid min sida som jag tycker så jävla mycket om, som hjälper mig genom dagarna när dem är som tuffast, som får mig att skratta mig igenom situationer som jag tidigare hade fått ett raseriutbrott på. Högskolan + Lovisa + Anna = livet.