en söndag vid knobesholmsjön

I lördags simmade Nicco för första gången. Jag och Sebbe stod vid kanten och bara skrattade, av någon sorts jävla lycka över det lilla banala i livet. Så när söndagen också bjöd på galant väder var vi bara tvungna att åka dit igen. Först träna apportering en kort stund, för att därefter låta Nicco plaska och springa runt.

Hur jävla fin är han inte där i vattnet?

Helgen bjöd på många andra fina saker, men denna stunden vid sjön var ändå den bästa.

Avslutade med myrjakt, för att sedan åka hem och äta tillsammans med pappa.

Min lilla familj är det absolut bästa jag vet. Saknar dock min bror, exceptionellt mycket.