På måndagen vaknade alla upp förväntansfulla och ivriga för att komma upp i backen. Jag var lite för optimistisk (så olikt mig) och åkte upp i en grön backe (som inte visade sig vara så grön) tillsammans med Sebbe och pappa första åket. Stöp några gånger, tappade andan, fick höjdskräckspanik och fick skoterlift ner efter halva backen. Pappa vrickade foten redan tjugo meter efter liften hade släppt av oss så han åkte ner med första skoterturen och jag tog andra. Därefter bad vi Per att köra hem oss, för att mitt tålamod tröt lika mycket som pappas fot gjorde ont. När vi väl kommit hem kunde vi inte sluta bryta ut i skratt varje gång vi tänkte på att pappa endast åkte tjugo meter och jag en halv backe. Vilken prestation!
Någon timma senare tog vi en promenad till backarna och stod nedanför för att heja på de andra som tog sig ner.
Lillasyster och Per (plastsysters pöjk).
Tandådalen.
Tillbaka i stugan och Mimmi (plastsyster) gjorde amerikanska pannkakor till lunch.
När kvällen kom var det dags för första familjen att laga kvällens trerättersmiddag. Väntade tålmodigt och fördrev tiden med att spela
Med andra ord.
Middag!
Min fina pappa.
Sedan blev det efter-maten-aktiviteter: dans, bastu, vin/öl osv.
Klart slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar