måndag 11 december 2017

Återhämtning påbörjad.

Nu har jag varit hemma i en vecka. Det fysiska måendet är detsamma, vilket även tar på psyket. Men, försöker samla på mig bra stunder med mina nära och lyssna in mig själv. Gör så mycket som både hjärna och kropp tillåter, i den takt det tillåter. Just nu kan det handla om att ta sig till läkaren, gå en kort promenad med hunden, fika med pappa och sedan ligga under en filt resten av dagen. Vissa dagar är bättre och vissa sämre.

Var hos läkaren idag. Han sjukskrev mig hela december, till att börja med. Imorgon ska jag hämta medicin mot magkatarren. Vi börjar där, sedan får vi se vart det bär.

Bra stunder den senaste veckan:




1. Tände ljus, satte på en serie och åt frukost länge och långsamt.
2. Nicco kom och lade sig över mig i soffan. Borrade in mina fingrar i hans päls och han spann som en katt.


- Fick lov att gosa med bebis några timmar en eftermiddag.



1. Fredagkväll. Vi gjorde tacos, mamma kom över med vin. Vad mer behöver en säga?
2. Tittade på idolfinalen inne hos pappa, gick sedan in till vår lille stuga igen. Gick mest runt i mjuka kläder och njöt resten av kvällen.



1. Lördagsmorgon. Går en runda med Nicco, landar hemma hos mamma som bjuder på pangfrukost.
2. En solig förmiddag med Frida, Lana och Nicco i Stafsinge.



Söndag: Pappa och Sebastian åker iväg och köper två granar. En till pappa att ha inne och en till mig och Sebbe att sätta i trädgården. Medan pappa och Sebastian krånglar och meckar med granen ute, sitter jag inne hos mig och iakttar hela spektaklet. Skrattar så högt att pappa hör det ända ut. Då börjar han också. Och så fortsätter det ett tag. ÄLSKAR dessa stunder.




- På kvällen sätter vi på julmusik. Sebastian bakar saffranslängd i köket medan jag sitter på golvet i vardagsrummet. Slår in julklappar och leker med Nicco som verkar bli på extra vilt humör av julmusiken. Vid halv tio är saffranslängden klar, vilken avnjuts i stöket med ett glas mjölk till.


1. Följer med Sebastian och Nicco ut på en nattpromenad. Det snöar och är halt. Detta kombinerat med hyperexalterad hund som sladdar omkring med en pinne resulterar i att jag skrattar så jag tappar kraften i all muskulatur i kroppen. Benen, knipmusklerna. Ni fattar. Medan Nicco halkar och slirar och springer, springhasar jag mig fram bakom, nedför en backe, skrattandes. Sebastians kommentar: Det är skönt att höra dig skratta. Det var längesedan du skrattade så mycket så hjärtligt.
2. Det är numera ett tjockt täcke med snö på vår utegran. Det gör mig lycklig i magen.
3. Efter nattpromenaden går vi in med en för tidig julklapp till pappa. Julklappen heter "överlevnadskit del 1" och innehåller en kombinerad isskrapa och borste. Pappa behöver allt för att underlätta vinterhalvåret. Han blir fnittrig och jag blir blödig. ÄLSKAR min familj.

På återseende.

1 kommentar: