Övertalade Sebastian att åka ner till Ugglarp och gå på stranden efter en vända i Halmstad. Sebastian var tveksam på grund av hur mycket det blåste ute, men bestämde sig tillslut för att det var en helt okej idé, så stranden fick det bli. Vi fick hela stället för oss själva, förutom några svanar som låg och guppade bland vågorna. Det är sånna stunder som får lyckoruset att pulsa i hela jävla kroppen.
Har kommit på att jag inte alls är särskilt påverkad av vädret längre. Känner mig inte längre tung i kroppen av regn eller blåst, vilket är väldigt skönt.
Min lilla familj är det bästa jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar