alla hade ni någonting att älska

När studenttiderna var här förra året var det min tur, äntligen. Den sista veckan innan studenten svävade jag på moln och kunde inte för en sekund tro att det var sant, att jag, hade klarat av skolan. En depression i början av åttan till halva ettan och ett skolbyte i mitten av ettan hade sugit min skollust ur mig, men ändå klarade jag det. Jag skulle äntligen få bryta mig loss. Andra i klassen hade sett skolan som en trygghet, samtidigt som jag gjorde allt för att slippa gå dit om dagarna. Trots en överenskommelse med vår rektor att jag bara behövde vara där två gånger i veckan, var det riktigt tungt att dra sig dit. Så, när studenten väl var här skrattade jag bara, hela tiden och jag trodde aldrig att jag skulle titta bakåt på denna dagen med nostalgi som jag gör idag.
   Jag saknar ju er fina, speciella individer som alla var en del av en knepig grupp på åtta, även kallad SHH08. Någon var hispig, någon var smyghippie och filosof, en annan var skeptisk och kritisk mot allt, samtidigt som denne hade det härligaste skrattet, någon var tyst, målbrottig och förvirrad, någon var hönsmamma och hur go som helst, någon var tysklandsfantast och målinriktad och en annan blev min bästa vän. Alla hade ni något att älska. Och nu saknar jag er mer än någonsin.

Foto&Redigering: LovisaBengtsson