8 mars

Nu har det snart gått en månad sedan jag började på nytt jobb. Trivs fantastiskt bra med både kollegor och chef. Längtar efter jobbet på helgen. Kan inte komma ihåg att jag haft det så på någon arbetsplats tidigare. I tisdags fick jag motvilligt gå hem vid lunch. Höll ut sålänge jag förmådde, men var tydligen inte immun mot basiluskerna som huserat (eller huserar) på förskolan. Har sedan dess fått motstå frestelsen att gå tillbaka för tidigt till jobbet. Idag känner jag mig dock kry och stark igen, så imorgon återvänder jag.

Skulle varit på mitt andra psykologbesök i tisdags. Var tvungen att ställa in, tyvärr. Hur bra jag än trivs på jobbet gör sig alltid mina gamla ärr påminda i nya sammanhang. Tvivlet på mig själv, analysen av mig själv och oförmågan att tro att nya människor kan prata gott om mig eller tycka om mig dyker ständigt upp. Min känslostyrda sida vinner oftast över den rationella sidan, mycket på grund av hur mitt liv såg ut för över tio år sedan. Blir så nedslagen ibland över att sådant sitter så djupt rotat att det fortsätter påverka relationer och mitt mående än idag. Men, det blir till att boka ett nytt möte hos psykologen och försöka nysta ut det trasiga. Sakta, men säkert.

Icke att förglömma: Blöder för kvinnokampen idag. Bokstavligt talat.