Var ute i skogen i söndags, bara en kort vända, men åter insåg jag vad det är som behövs nu. Mjuk mossa under fötterna, skogar som ekar av knäckta grenar, lugn. Måste ta mig tid för det jag mår bra av. Annars kommer livet ta kål på min person, inom en snar framtid.
När all ork bara går åt till att ta sig upp på morgonen är det inte heller konstigt att immunförsvaret krackelerar. Som det självfallet gjort nu. En förkylning har klamrat sig fast och jag går runt i någon ständig "innan-panikångest-känsla". Alltså den känsla jag brukar ha innan det bryter ut en ångestattack, det är bara att den inte bryter ut.
Ska gå och snyta mig. Äta. Leta upp en bok och lyssna. Orkar inte ens läsa.
Hejdå, så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar