Vyerna vi åkte förbi påväg till Ugglarp längs kustvägen var magiska.
Den här kvällen rensade bort den tunga känsla jag gått och burit på ett tag och ersattes med en ny, brännande känsla i kroppen. Som att blodet och lungorna renats. Efter vi varit på lydnadskurs hoppade vi in i bilen och åkte mot Ugglarp. Kom precis när solen hade börjat gå ner. Gick ut i vattnet tillsammans med en skuttande Nicco bredvid. Jag frågade Sebastian om han kunde stanna vid det grunda vattnet tillsammans med Nicco medan jag doppade mig. Gick lite längre ut och dök i med huvudet före. Den känslan är prick det bästa jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar