I all stress glömde jag av att jag har en blogg. Det är sådant som händer nu för tiden. Jag dubbelbokar och glömmer, ofta. Den trettioförsta oktober släppte i vilket fall en stor del av bördan. Från åtta till fyra hade vi redovisningar, mingel och uppvisning av vår poster som vi arbetat på under den första kursen. Det kom inbjudna förskollärare och högskoleelever, som om det inte var nog att prata inför vår klass på fyrtiofem personer + lärare. Jag klarade mig iallafall, rent fysiskt och psykiskt. Nu väntas bara ett betyg som förhoppningsvis är över underkänt. Efter den här dagen sov jag, så fruktansvärt mycket och hårt att min kväll och natt är en tom lucka i mitt minne. Det behövdes.
I söndags åkte jag även till mamma för att prata och dricka kaffe. Kändes som det var en evighet sedan sist. Fick gråta och vara i mammas famn om vartannat. Hon får mig att känna mig så trygg och älskad. Min fina mamma.
Måndag och tisdag denna veckan har jag fått andas och bara vara hemma. Ren luft utan ångest eller mardrömmar. Har fått sällskap av snickaren (även min låtsaspappa) som fixade lite hemma hos mig i måndags. Idag drack jag kaffe med R och hennes mamma, samt åkte runt på ärenden innan det var dags att packa väskan och åka till Halmstad och S. Ikväll drog jag äntligen mitt lata arsle till friskis för att hoppa upp på crosstrainern igen och köra ett gött indoor walking-pass. Första passet sedan i maj. Kändes dock som igår, minus att min kondis förvärrats under sommaren. Kvällen har därefter handlat om att käka tacos, titta på en wallander-film och prata med S. Mysigt och så. Imorgon är det en heldag i skolan och efter det ska jag och Lovisa ut och gå. Bra grejer väntar. Puss&hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar