ett stelt återseende

Att gå in här och faktiskt skriva ett inlägg efter en längre paus är som att möta en gammal vän på stan som en inte träffat på några år. En gång fanns det ett givet sätt att hälsa på varandra, en given dialog och alltid något att berätta för personen, men det försvinner med tiden och tillslut står en där och kallpratar om vad-gör-du-nu-för-tiden och vad-längesedan-det-var-vi-sågs och det flyter inte på.

För att det inte bara ska bli kallprat behöver vi etablera en relation igen, jag och bloggen. Jag och min kamera, som inte rört varandra alls lika frekvent som vi är vana vid den senaste tiden. Jag har annat för mig, saker som jag inte skriver ner eller känner för att berätta för allmänheten. Sedan finns det sådant som inte kan delas med allmänheten. Exempelvis det jag spenderat mestadels av tiden med de senaste tre veckorna (alltså VFU på förskola). Beroende på uppenbara skäl som sekretess och tystnadsplikt försvinner cirka åtta timmar av min dag som jag inte vill eller kan berätta om. Andra anledningar till att det inte finns särskilt mycket att berätta om eller dela i bilder är att jag levt tråkigt vardagsliv i tre veckor där jag kommit hem från förskolan och varit så trött att jag legat på soffan hela kvällarna. Det tar ett tag för mig att komma in i nya rutiner, så de första veckorna av en ny rutin innebär alltid en extrem trötthet och olust till att göra något annat än att ligga ner så fort det ges tillfälle. Bilden på Nicco nedan visar hur en typisk vardagskväll kunnat se ut under de senaste tre veckorna. 

Något positivt är att jag trivs himla bra på förskolan och att jag haft väldigt roligt dessa tre veckor. Nu är det dock bara en vecka + en dag kvar på förskolan och på ett sätt ska det bli skönt komma tillbaka till Högskolan och leva som student i fem veckor innan vi tar sommarlov. Behöver kortare dagar, mer sol och fler sovmorgnar för att eventuellt orka jobba i sommar. Ikväll skickade jag iväg min första sommarjobbansökan och tänkte ägna lite tid i nästa vecka till att hitta fler jobb jag kan söka.

Just nu sitter jag och Sebastian i soffan med varsin dator samtidigt som Nicco ligger på golvet och sover. Det är strax dags att förflytta sig till sängen och sätta igång en serie att somna till.

Bilder från förra helgen då vi var en sväng hos mamma och firade våren med att dricka kaffe ute samtidigt som de röjde i trädgården. 

Tack och hej, säger vi så länge.